Panikshopping

Fick väldigt hastigt köpa en ny vinterjacka igår kväll. 

När det nu plötsligt blev minusgrader och kallt så var det dags att plocka fram en varmare jacka. Insåg att jag inte kunde ha mina gamla jackor eftersom jag gått upp för mycket i vikt. De var lite för tighta över baken. 

Åkte iväg efter jobbet till en sportaffär som hade jackor till nedsatt pris. Kände att jag verkligen  inte hade råd med ny jacka, speciellt inte när jag helst ville ha mina gamla som jag trivs så bra i. Men nu blev det ju tvunget. 

Provar massa jackor, men bestämmer mig till slut för en i parkasmodell som var rejält nedsatt i pris. 

Jag hade att välja mellan marinblå eller vinröd. Tänkte att nu ska jag inte på automatik ta den mörka som jag alltid brukar göra utan jag väljer den vinröda (hade svart funnits så hade jag garanterat tagit det). Tänkte det kunde vara snyggt med lite färg ändå. 

Idag i fullt dagsljus så var inte jackan vinröd längre. 

Den var LILA! 

Jag som aldrig använder lila. Jag har nån idé att lila är en ”tantfärg”

Och jag som med min åldersnoja är livrädd för att klä mig tantigt. 

Nu har jag en lila tantjacka…

Söndag

Lite konstig söndag blev det allt. Bestämde mig för sovmorgon och tog det sen lugnt hela förmiddagen. Satt i nattlinnet och käkade brunch och såg på ”morgon-tv” fram till klockan halv tolv.

Känner mig så grymt stressad över jobbet där jag känner att jag halkat efter och bestämde mig för att jobba ikapp lite hemifrån. Jag satt framför jobbdatorn mellan 12 till nästan 17. Okej jag var inte supereffektiv hela tiden utan kollade väl både facebook och instagram mellan varven. Drack te och kaffe i omgångar, värmde en matlåda från frysen som jag åt bredvid datorn.

Kände att jag ändå fick gjort väldigt mycket så jag känner mig lite lugnare nu.

Har gått i joggingbyxor och t-shirt hela dagen och brydde mig inte ens om att fixa håret eller bädda sängen på hela dagen.

Men till slut när jag tyckte jag jobbat klart så drog jag på träningskläder och åkte till gymmet. Sen hem och duschade och så drog jag på joggingbyxorna igen som jag hängt i hela dagen haha

Den här veckan har jag lite jobb att utföra på resande fot. Ska åka runt till lite olika företag både här i stan och på andra orter. Det brukar vara skoj och jag trivs med att styra mig själv. På tisdag blir en heldag till Stockholm och på fredag tar jag bilen både till Varberg och Falkenberg.

Men just nu kan jag inte riktigt slappna av och tycka att det är roligt eftersom jag känner mig så pass stressad. För är jag borta från jobbet vissa dagar blir det så extremt pressat de stunder jag är där och det blir så mycket som ska planeras och förberedas för flera dagar fram.

Men jag ska försöka förbereda så mycket jag bara kan i morgon så jag kan koppla bort allt när jag åker till Stockholm. Då åker jag tåg fram och tillbaka över dagen och har bokat biljett så jag får några timmars egentid. Funderar på att kanske hinna med nåt museum eller så.

Tunga dagar

Kämpar med onda muskler vecka efter vecka. Oftast en muskel på sidan om halsen, långt upp under hårfästet och ner på sidan om halsen och ner i ryggen. Kan ibland vakna på morgonen och känna hur den drar ihop sig som en hård fjäder.

Flera veckor har det hållit på, och jag masserar och smörjer och så släpper det. Några dagar, sen är det tillbaka.

I går morse blev det så igen och plötsligt inser jag att jag ser ett mönster. Varje fredag de senaste veckorna, typ fyra veckor eller nåt har jag vaknat med den onda muskeln. Kämpar på under helgen och smörjer och masserar. Värken släpper framåt måndag-tisdag, men sen på fredagen är den där igen.

Inser att det förmodligen beror på mina torsdagar som de senaste veckorna varit jäkligt slitsamma på jobbet. ”Långpanna” med 11-timmars pass utan ordentliga raster. Lite nya uppgifter som är ganska krävande. Förmodligen går jag och spänner mig de här dagarna och så kommer värken på fredagen. Blä!

 

De här jobbtankarna

Det känns så pass slitsamt på jobbet att jag till och med börjar fundera i banorna att ta tjänstledigt ett år. 

Hyra ut lägenheten, flytta upp till mitt hus i Västerdalarna, jobba en säsong i fjällen. 

Bara för att komma på vad jag egentligen vill med mitt liv. Hur mycket livskris är man i då? 

Jag skulle i alla fall bo väldigt billigt, skulle säkert kunna lägga undan lite pengar även om jag säkerligen skulle behöva gå ner rätt rejält i lön. 

Fantiserar om att jag skulle kunna ha några hönor hahaha 
Samtidigt vet jag ju att det bara skulle vara en flykt. Sen skulle jag ju ändå behöva ta tag i allt. 

Där uppe har jag ju ingen mer än pappa, inga vänner, i princip ingen. 

Jag har ju inget dåligt jobb. Jag styr mig väldigt mycket själv och kan oftast lägga upp jobb och timmar litegrann som jag vill. Har en chef som litar på mig fullständigt och låter mig ta egna beslut (visserligen för att han förmodlingen är ganska konflikträdd, men ändå).

Jag har kollegor som jag jobbat med i väldigt många år som jag kan prata med om det mesta och vi ställer upp för varann. Vi har våra konflikter som kan vara jäkligt jobbiga men utåt står vi alltid eniga. 

Och ändå så tycker jag att allt är så fruktansvärt jäkla jobbigt just nu.