De här dagarna…

Dagarna som bara rinner iväg. Jobb som sliter både på kropp och psyke. Håller fasad utåt men kraschar i soffan varje kväll. 

Arbetsplatsen som håller på och renoveras/byggs om. Vilket ju är positivt i sig, men som ändå blir kompromisser i mångt och mycket. 

Under tiden flänger jag runt och har min arbetsplats på tre olika adresser. I två olika delar av stan. Vet knappt var jag har mina saker, drar runt på en jäkla rullväska på hjul för att få med mig det jag behöver. 

Har matlådor och mellanmålsburkar med mig men får ändå ingen ordning på måltiderna. Jobbar sent flera kvällar i veckan (nåja till ca kl 20) Äter min frukost och min lunch men får inte tid över för att äta middag på jobbet. Har testat att ha med en extra matlåda och värma innan jag går från jobbet men är för mycket uppe i varv då och grejar inte att sätta mig för att äta. 

Har testat att ha ett extra mellanmål med istället men det brukar sluta med att jag sitter i bilen på parkeringen och äter min yoghurt i bilen klockan åtta på kvällen. 

Sitter där och lyssnar på musik och tar mig inte för att åka hem. 

Hem till den ensamma lägenheten, där jag visserligen har katterna som blir glada men ingen som jag kan prata med. Ingen som kan lyssna när jag hasplar ur mig hela dagens händelser. Ingen som säger, det finns lite mat kvar på spisen. 

Så där sitter jag i bilen och äter min yoghurt. 
Sen åker jag hem…och kraschar i soffan. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s