Trädgårdsfix

Om ett par veckor ska jag åka upp till Dalarna igen, då det är dags för den riktiga älgjaktsveckan. 

Upp och träffa pappa igen, det blir fint.
Pappa som blivit en riktig trädgårdfixare som ordnar och grejar med blommorna och oroar sig för att det inte ska bli rätt.
Blommorna och växterna var ju mammas område även om det varit pappa som fixat efter hennes direktiv när hon sista åren hade svårt att gå. 

Men nu efter mamma gick bort i vintras har det blivit så viktigt för pappa att det ska se ut så som mamma ville. 

Han frågar och undrar och pysslar och fixar. Med blommorna inne i huset och växterna i trädgården. Han planterar blommor på de gamla familjegravarna och ser till att allt ser fint ut. 
Jag försöker hjälpa så gott jag kan med tips och så. Och det är jag som ser till att ogräset kommer bort. Men mycket är nytt för mig också. 

Vissa utomhuskrukor har han planterat om i flera gånger då det inte blivit bra på en gång eller de som har regnat bort och inte riktigt klarat sig. Han har nog lagt en hel förmögenhet på blommor. 
Men nu när jag var upp förra helgen såg det så himla fint ut och i vissa krukor blommade det mer nu än i somras. Jag skojar med honom om hans gröna fingrar.

Inne i huset hade han kompletterat med nya orkidéer och var stolt över att han nu visste hur han skulle ställa dem i blöt istället för att vattna.

Samtidigt som han var bekymrad över andra blommor som fått lite ohyra och han hade varit iväg och köpt spray mot det. 
Han säger att han vill ju att det ska se prydligt ut även om han nu är själv.

Men jag förstår att det inte handlar bara om det, utan att han visste hur viktigt det var för mamma med växterna. Så han pysslar och fixar och ser till att hon skulle varit stolt.

Pappa den stora starka som aldrig varit så mycket för att visa känslor men som nu har svårt att hålla rösten i schack när vi pratar om mamma. Rösten som bryts i en liten hulkning mitt i en mening och ögonen som blir glansiga. 

Annonser

Bokhelg

Besökte bokmässan efter jobbet i fredags. Var väl lite för trött för att orka ta in allt men jag gick omkring ett par timmar. 

Köpte några böcker, ingen tung litteratur utan några feelgoodromaner i pocketform. En bakbok köpte jag också plus en kokbok som jag tänkte ge till sonens sambo när hon fyller år i höst. 
Jag har riktigt längtat efter att läsa. Att snabbt komma in i en bok så man blir sittande och bara sträckläser. Har inte riktigt haft ro i kroppen på länge så flera böcker har påbörjats som sen blivit liggande efter nåt kapitel. 

Men nu lyckades jag hitta en bok som fångade mig. Så jag har suttit långa stunder under helgen och läst. Men då får jag istället dåligt samvete över att jag inte tar tillfället i akt och är utomhus när vi nu har haft kanonväder i helgen. 
Bråkar lite på mig själv och tänker att det var ju det här jag längtade efter. Skit samma om jag missar några timmar sol och frisk luft. 
Har även ägnat flera timmar åt att leta present åt dottern som fyller år på söndag. Så himla svårt att hitta nåt till henne, då hon har ganska bestämd smak plus att det ska gå att skicka till England. Hittade till slut några smågrejer och gjorde inordning ett vadderat kuvert, och sen blev portot nästan lika dyrt som  presenterna. Hoppas det hinner fram i tid. 

Exmaken kom över för att hjälpa mig att kika på bilen som lät jättekonstig häromdagen. Typiskt nog var det inget konstigt alls idag när han skulle lyssna på den. Så jag lurade hit honom i onödan. Hoppas att oljudet inte dyker upp igen bara. 
Så sammantaget har det nog känts som en ganska trevlig helg. Har hunnit sitta långa stunder på balkongen och myst med katterna.  Druckit vin med brorsan och chattat en massa med sonen :) 

Jakthelg

Till helgen åker jag upp till Dalarna. Dags för lite älgjakt. Jaktlaget har lagt in en jakthelg nu i september utöver den vanliga jaktveckan i oktober. 
Åka hem till gården till pappa. Till en pappa som är så ensam nu sen mamma gick bort i vintras. 

Jag som klagar på att jag känner mig ensam efter skilsmässan, men det går nog aldrig att jämföra med vad pappa gått igenom. 

Jag märker att han ser fram så mycket emot när jag kommer upp. Pappa som förra året sa att det var nog förmodligen sista jakten han skulle vara med på eftersom han har fått lite svårare för att gå i skogen. Men som nu har pratat om jakten i flera månader och pratar om när jag ska komma. 

Som är ute och promenerar nån kilometer varje dag för att -”jag måste ju ha nåt att göra, och jag måste ju hålla mig igång”

De här dagarna…

Dagarna som bara rinner iväg. Jobb som sliter både på kropp och psyke. Håller fasad utåt men kraschar i soffan varje kväll. 

Arbetsplatsen som håller på och renoveras/byggs om. Vilket ju är positivt i sig, men som ändå blir kompromisser i mångt och mycket. 

Under tiden flänger jag runt och har min arbetsplats på tre olika adresser. I två olika delar av stan. Vet knappt var jag har mina saker, drar runt på en jäkla rullväska på hjul för att få med mig det jag behöver. 

Har matlådor och mellanmålsburkar med mig men får ändå ingen ordning på måltiderna. Jobbar sent flera kvällar i veckan (nåja till ca kl 20) Äter min frukost och min lunch men får inte tid över för att äta middag på jobbet. Har testat att ha med en extra matlåda och värma innan jag går från jobbet men är för mycket uppe i varv då och grejar inte att sätta mig för att äta. 

Har testat att ha ett extra mellanmål med istället men det brukar sluta med att jag sitter i bilen på parkeringen och äter min yoghurt i bilen klockan åtta på kvällen. 

Sitter där och lyssnar på musik och tar mig inte för att åka hem. 

Hem till den ensamma lägenheten, där jag visserligen har katterna som blir glada men ingen som jag kan prata med. Ingen som kan lyssna när jag hasplar ur mig hela dagens händelser. Ingen som säger, det finns lite mat kvar på spisen. 

Så där sitter jag i bilen och äter min yoghurt. 
Sen åker jag hem…och kraschar i soffan.